Don´t hop befor it´s heppened...

Ursäktar rubriken men det är så....

Det började super och jag hoppades och trodde så klart att vis kulle få hoppa.Sen sa vår ridläare att komma in på volten och arbeta,hon gick super och jag tyckte allt flöt på.Men så klart går allt åt helvete som vanligt.Pia tvär intade och vä'grade gå.Jag skänklade på men hon bara backade.Tillslut stegrade hon och jag kunde INTE få stop på henne,vad jag en gjorde.

När jag väl FICK stop på henne skulle jag galopper fort ett helt varv och sedan komma på volten i tarv.Allt gick bra och sedan hände det igen.Denna gången väre en den föra.Hon backade rakt i i väggen och stegrade sig.Jag fick även denna gånger köra ett helt varv i ridhuset.Sedan kom jag in på volten och allt gick helt okej sista delen av rid passet.

Men jag höl in alla tårar som bara ville spruta ut,jag har lovat och svär på att ALDRIG gråta på hästrygen.Men jag kunnde inte håla det löftet.....Där satt jag som en idiot som bölade medan alla sa att jag var jätte duktig och ingen kunnde gjort det bättre.JAG BRYR MIG INTE OM DET!Det är snällt att ni bryr er men jag bryr mig inte att:Jag satt kvar,gjorde det bra osv.Jag blir bara så arg!

Jag har lärt mig att aldrig hoppas på något,aldrig.Jag kommer bara bli ledsen,arg och sur...

Sitter nu med röda ögon och är arg,inte på Pia,inte på tess eller Pernila,inte på mamma eller på Emma.Utan på mig,att jag hoppades på något som bara slutade i ett rent jävla helvete.

Är på simskolan med min mamma och min lillebror.han är faktiskt riktigt bra.kommer i håg när jag gick på simskola.usch

Kommigen 9 till så slår jag besöks rekordet!

Härliga släktinga.

Världens bästa kompisar!

Och VÄRLDEN VÄRLDENS bästa ponny!

Och så klart är ni med!Min KÄRA läsare! <3

Videon är jätte skakig men det är nog att det hakar så mkt....